Ett väldigt bra exempel på det var när jag och M fick vår dammsugarrobot i julklapp. Den lilla runda filuren har en stor knapp i mitten som det står "clean" på. Den tyckte jag såg bra ut och när jag tryckte på den gjorde den sitt jobb och fungerade fint. Sen när jag ringde och berättade åt mamma om hur fantastisk den är och att jag precis "dammsugit" klart nedrevåningen, frågade hon om den vet om var trappan är eller om den blindt åker ner efter trappan och går sönder isåfall. "jag vet inte" tyckte jag, du får väl pröva. mamma: Va!? stod det inget om det i instruktionerna? jag: Dom har jag inte läst så noga, jag tryckte på den stora "clean" knappen. Därefter blev mamma halvsur och sa att jag kan skylla mig själv ifall den går sönder, och att hon knappast kommer att ersätta den med en ny. Men sanningen är att jag tänker logiskt med all teknik. Ja menar "come un" den kan ju inte precis gå sönder av att trycka på en stor knapp där det står "clean" när det är just det man vill att den skall göra. Sen om man skall ställa in nån timer eller så är instruktionerna bra att ha som en handbok, men för det mesta är jag "waay to exited" över min nya pryl, för att jag skulle ha tålamod att läsa igenom dem. Ibland skulle det vara bättre om man fick hem skickat instruktionerna före den häftiga prylen anländer, då skulle man ju redan i princip vara expert. Har nog faktiskt svårt att tro att mamma heller benar igenom dom tjocka böckerna varje gång hon köper nån teknikpryl. Och egentligen ska ju tillverkarna göra prylen så enkel att förstå som möjligt. Det finns nog få apparater som har en "destroy" knapp längst fram och gör att prylen går sönder när man trycker på den. =)
Med denna fakta och facit i hand kan vi ändå konstatera att jag haft nån otrolig otur med alla teknikprylar jag köper. På något sätt plockar jag alltid med mig just den från hyllan som har något fabriksfel eller liknande. Som te.x min Ipod. Nu menar jag inte att jag inte gillar apple och att dom gör värdelösa prylar utan att alltid den som av någon orsak blivit installerat fel eller så hamnar hos mig. Jag fick min Ipod nano (8gb) för ett par jular sen och jag älskade den. När jag just fått installerat itunes och fått in all musik (ca 500) låtar på min ipod, kommer den inte på mera. jag försökte ladda den ihopp om att den bara var utan batteri, och kollade knapplås-knappen men ingetdera funkade. Då hade jag, med min vanliga tur en ipod som bilvit införskaffad från giganten och det tog dem bra många veckor att få den reparerad. När jag sedan fick tillbaka den hade dom förståss tömt den på alla låtar, så det var att börja om och ladda in dem igen, ihopp om att den ska fungera längre än tre dagar denna gång. Den har nu fungerat bra sen dess och jag älskar fortfarande min ipod, den är min bästa träningskompis, näst efter A förståss. =)
Min poäng är att det bara är skit när man betalat ganska mycket för prylar och just hunnit börja använda dem när man måste lämna idem från sig, och att det alltid ska drabba mig.. I'm cursed! =)
Idag har jag avverkat 10 h kundarbete i skolan, och varit sådär måttligt inspirerad. Bättre blev det då jag fick veta att vi fortsätter med klippningar nästa period. Wohoo! det är ju evigheter vi klippt på dockor och lärt oss något nytt. men nu så.. ny klippdocka blir det också, thank god! M's hund har avlivat min förra.. den blev bara för korthårig och omöjlig att jobba med så..
Imorgon blir det en bra dag tror jag. Vi får göra vårdbehandling med kerastase produkter på varandra och sen har vi kunder från eftermiddagen. Har en del annat jag borde få fixat.. som te.x brynen färgade och plockade, panluggen urtunnad och mickropeelat mitt fejs. Dessutom kunde jag börja fundera på att raka bort mitt två centimeters långa hår på benen och få fötterna skrubbade och tånaglarna lackade. Det lutar mot en hemma-spa dag på fredag tror jag bestämt. Okej, jag har inte långa svarta hår på benen och hälar med sprickor lika djupa som diken, men det hör ju till en kvinnas plikt att se fräsch ut. Fast med detta jobb och denna stress glömmer man bort sig själv. Man bara tar hand om andra hela dagarna och sen tar inspirationen slut när man kommer hem och är trött efter en lång arbetsdag..
Nu borde jag dock vara trött och inser att klockan är "waaay past bedtime" för min del. Jag som lovat S att vi ska gå till skolan tillsammans, för att min bil har en av dom få parkeringsplatser som finns kvar i stan efter att det kommit så kolossaltmycket snö att det inte går att parkera på gatan för tillfället. Jag har ju då bara en kilometer till skolan och skulle inte må sämre av att vandra varje dag, men - människan är lat.. eller jag är lat, kanske.. =) Anyway. nighty night!
emma
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar